fredag 26 november 2010

Rätten att vara ett svin

Har länge brottats med mina medmänniskors förlupna slutsatser om invandrare, och gång på gång får man försöka förklara vissa grundläggande saker...

Liksom i Anna-Lena Lodenius artikel så utspelas ofta dessa scener på bussen (läs för övrigt detta också, då det går lite hand i hand med det jag vill ta upp idag.). Jag har ett eget exempel som dyker upp gång på gång:

Bussen pulsar sakta fram genom slasket, som inte bara ligger i klumpar runt bussens bastanta ram, utan även som en sned peruk över bussens tak. Kylan blir desto mer påtaglig av att man är blöt in på bara skinnet, och när man ser bussen komma känner man upphetsning. Bara tio minuter kvar till jag är hemma! Inte bara du, utan 20-30 andra tänker samma tanke. Jag försöker se lugnt ut och plockar upp mitt busskort, jag tänker alltid att busschauffören stannar vid den person som ser mest sansad ut, och har jag dessutom mitt kort redo kanske han tänker "där står en rekordelig kille som inte kommer att knussla med påstigningen! Han får gå på först!". Det verkar fungera som bäst hälften av gångerna. När så dörrarna öppnas sker följande, som denne rekordelige unge man förfäras över:
1: Avstigande ges inget rum att stiga av innan folk börjar trycka in sig i bussen. Det blir därmed stopp i de bakre dörrarna (ni förstår, i dessa moderna tider kan man även stiga på i de bakre dörrarna i Linköping)
2: Folk trycker på mig i ryggen eller försöker sig på diskreta tacklingar från sidan, gärna på bussens sida, som för att signalera "Det är HÄR kön går, så get in line!"
3: Det visar sig att den person som helt fräckt pressar sig förbi mig för att komma in, och på vägen trycker undan andra medpassagerare, bär en slöja (en hijab för att vara korrekt).
4: Denne rekordelige unga man tänker (jaha ja, typiskt invandrare att inte ta hänsyn!), för att plötsligt skämmas över mitt förhastade resonemang när en ljusblonderad tant krossar min häl medan hon frenetiskt kämpar för att pressa sig in i värmen före alla andra.

Jag skäms eftersom jag blir påmind att alla människor kan var svin. Även jag har någon gång, i desperation, försökt att komma på bussen först. Flickan i hijab trängde sig inte först för att hon är invandrare, utan för hon är en människa med fel och brister, precis som alla andra. Precis som kärringjäveln bakom mig som fortfarande har sin armbåge tryckt i min korsrygg, och som sedan sätter sig ned och högt deklarerar att det inte är något hyfs på ungdomarna idag. Denna terminator-tant är ju inte ett asshole för att hon är svensk, så varför ska alla som skiljer sig från svenska normer dömas efter en sådan mall?

Jag är ett svin jag med, och jag bär mig ibland klumpigt åt. Du med. Men detta beror inte på varifrån du kommer, och jag tror inte heller att det är kulturellt betingat. Det är en mänsklig faktor. SD, de största svinen just nu, är inte svin för att de är svenskar, utan ofta, tyvärr, för att det handlar om ignorans av just detta; Att bara se någon som deras nationalitet, inte för deras personlighet.

Så nästa gång du tänker saker som "typiskt invandrare", tänk istället "typiskt människor". För vi är alla svin. Och det är fan vår rätt att få vara det ibland, utan att vi ska behöva bli utpekade som annorlunda, och Jimmie Åkessons skit luktar lika illa som mitt och ditt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar