Leaving town

Imorgon är dagen då jag lämnar Linköping. Åker en dag tidigare än Tina för att förbereda flyttlasset. Och lämna katten. Katten, ja... hon är ju mer Linköpingskatt än Kulla nu. Om vi tar det i katt-år... hon kom hit när hon var rätt ung, i sina tidiga tjugo år, nu, när vi åker härifrån 8 år senare är hon en tant på närmare 60. Den bästa tiden i hennes liv har kommit och passerat i denna stad, och nu kan hon se fram emot en lugn höst i Falun.

Samma gäller väl oss tvåfotingar. Flytten hit var traumatisk. Lämnade Falun och säkerheten på ett fabriksjobb för storstaden, där jag skulle tvingas ut ur tryggheten och tristessen, och in ett tre års kaos. Betygen var inte riktigt klara, så att söka in på universitetet var det ingen fråga om. Det blev komvux. Elsa Brändströms skola (stavade jag hennes namn rätt? Som utböling har Linköpings lokalkändisar aldrig intresserat, så det är lätt att glömma. Mer om det senare, dock). Efter två år av korvstoppning i en skola Jan Björklund skulle anse som exemplarisk (förutom, såklart, att det faktiskt var ett komvux...) vart det än lite drygare. Kronisk migrän i två år. Sen, ljuset i slutet av tunneln (ett metaforiskt sådant, och inte ännu en migrän-hägring), betyget var fullständigt! Nu kunde jag söka in på lärarutbildningen! I flera år hade det bara varit en dröm som jag inte alls trodde att jag skulle få uppleva. Ibland är det underbart att ha fel.

Att min fina flicka (Tina, inte Lafva) också beslutat sig för att bli lärare innebar att det hela vart ännu bättre. En konstant studiekamrat, och så sparade man pengar på att man delade på kurslitteraturen!

Så, universitetslivet alltså. På tal om kurslitteraturen kommer jag nog att svika den ed som jag och många av mina studiekamrater första året på utbildningen tog, då jag kommer att behålla Brymans bok! En annan bok jag är glad över att få ha kvar är Dag Sandahls bok "Jesus - Motstridig medmänniska". Ja, inte för att det är god läsning. Eller jo, om man tycker om ironisk komedi. Dock sätter man skrattet i halsen när man inser att killen är på riktigt. En scen jag alltid kommer bära med mig är den när författaren beskriver hur han, och detta är bokstavligt talat, bjuder in Jesus på saftkalas, och blir en god kristen. Nu ska nämnas att det är samma Sandahl som några år senare samlade in pengar för att betala borgen för två kriminella ungdomar som misshandlat homosexuella. Jo jo, den goda kristendomen var det ja. Ni som läst religion med mig vet precis hur det ser ut. Detta är ju, för att knyta an till första stycket, den största anledningen att vi lämnar stan. Vi orkar inte sitta igenom ännu en termin där allt vi får läsa är hur alla stora händelser i världshistorien har med kristendomen att göra (visste ni, t.ex., att Franska Revolutionen enbart kom i vardandet då de syndiga bönderna i Paris hatade kristendomen och ville avrätta präster. De sociala klyftorna och förtrycket som kyrkan dessutom stödde, är nämligen bara fantasier... ). Inte heller orkar jag sitta och styrka islamofobiska gubbar medhårs när jag tvingas skriva varför Islam är ett hot mot världsfreden, bara för att få mitt G.

Nu vet vi inte säkert att det är bättre i Falun, men där kommer jag att läsa enbart etik, så förhoppningsvis kommer jag inte behöva höra om hur synd det är om alla stackars kristna, övre medelklass män som är så förtryckta av både humanister som HBTQ-folk och feminister.

Däremot har man alltid haft fantastiska studiekamrater att kunna ventilera med. Vi har lånat och läst av varandra, och vi har gjort ett jävligt bra jobb!

Nu har vi ju inte bara läst religion, utan även då historia. Och om Religions institutionen på LiU är den moderna världens och utbildningens bakgård (med tillhörande tvättbjörnar som river dig i ansiktet om du försöker hitta något av värde bland all den intellektuella bråten), så är den historiska instutitionen, eller ISAK, ett skinande exempel på how to get shit done! Stor vidd på personligheter bland stofilerna på historian (en av dem, som jag upptäckte idag på min munta, har hyllmeter med historiska kokböcker. Och inget annat!). Vi har fått lära oss vetenskaplig metod, världskrig, svarta döden och att Ataturk minsann inte var någon alkoholist, vilket en studiekamrat blev smärtsamt varse om när det fördes på tal.

Utanför universitetet har vi själva staden. Linköping. Innan vi kom hit varnade folk för denna "snobbstad". Överdrifter, säkerligen. Om detta var fallet tänker jag inte ta upp här, då det goda fortfarande överväger det onda! Nog för att Linköpings Blodbad inte kvalificerar som ett blodbad, men visst, vilka kommuner i Sverige är inte lokalpatriotiska och helt introverta i sin syn på sig själva? Vad mer, vad mer... Flygplan! Satans massa flygplan! Jag tror jag kommer sakna ljudet. Lite som när vi i Falun bodde i ett kollektiv, med järnvägen några tiotals meter utanför fönstret. Efter ett tag blev ljudet av godstågen som rullade in på stationen något som lugnade istället för irriterade. Vad jag däremot inte kommer sakna är det undermåliga trafikvettet i stan. Folk går och cyklar på olika sidor av vägen, skriker okvädingsord istället för att använda plinga, och skakar indignerat på huvudet om jag vägrar att flytta mig ur deras väg, då jag går på rätt sida (kärringjävel). Eller som den gången jag fick läxa upp ett av de lokala a-lagarna som bestämt sig för att cykla in i mig, och skrek åt mig att gå över på andra sidan gatan. Kan kännas lite som ett slag under bältet att jag öppet ifrågasatte hans tidiga skolårs varande, men när han tillslut cyklade vidare insåg jag fort att detta beteende är något av en folksjukdom i denna stad. Men det är nog bara jag som är en surkärring på den punkten, och det är absolut ingen dealbreaker för staden i stort! Många bra affärer, livligt uteliv och riktigt bra restauranger!

Nu bär det hem till Falun, där i cyklar på höger sida och går på vänster, men där affärerna är lite mindre, och där en vild utekväll ofta slutar med att man försöker undvika någons kåta mormor på Marre's. Men det blir ju vad man gör det till. Och mitt Falun imorgon ska bli så jävla mycket roligare och häftigare än Falun igår, det ska jag se till!

Tack till alla ni som varit en del av våra liv här i "Linkan", jag vet att vi kommer ses och höras framöver. Och om ni kommer på besök någon gång, kom ihåg vilken sida av vägen som gäller, för Falun är min stad, and I am the fucking law! :)

/Jonas